Antibilen

 
Helt opartiskt skrivet av Lars Gustafsson, ordf. Klubb 2CV Sverige

Jaså! Du har köpt en sån där antibil, sa grannen som åker en nästan ny Volvo. Den kan väl inte vara speciellt trafiksäker?
Jag hade nämligen just blivit stolt ägare till en nästan alldeles lika ny Citroën 2CV. Den där bilen som skiljer sig från allt annat som rullar och en gång i tiden konstruerades för att kunna ta en familj med en påse ägg över en nyplöjd åker utan att äggen skulle krossas. Obildad som jag är stod jag helt stum. Jag tyckte dock att han hade fel och flyttade direkt.

Åren har gått, närmare femton stycken sedan dess. Jag har studerat historiska dokument under åren, liksom denna tidning och bilden har klarnat en del. Vi har förstått att i begynnelsen bestod en bil av fyra hjul, en motor för framdrivning, broms för att stanna och en ratt att styra den med. Utvecklingen verkar sedan ha ställt de grundläggande begreppen en smula på kant.

Idag läser jag att bilarna har antibroms, antispinn, antivält, antisladd, antiklimat, antirattkänsla, antifart, antidoft, antibilkänsla och anti-ta-ansvar-för-din-framfart med flera anstisystem. Något som måste resultera i en total antibilkörupplevelse.

Citroën 2CV:n behöver inga sådana system. Motorn är så svag att den är omöjlig att spinna loss med, bromsarna är lika svåra att få att låsa och fjädringen är så följsam att bilen nästan är omöjlig att välta. Även om det ibland kan se ut som motsatsen. Tack vare sin låga vikt och smala hjul behövs inte heller någon servoassistans. Den har inga antisystem alls och kan därför inte vara en antibil, utan bör därmed vara motsatsen, alltså en bil med total bilkänsla.

Påhoppet om bilen påstådda avsaknad av trafiksäkerhet gjorde mig lite orolig. Jag införskaffade en hög med diagram och tabeller från ett statligt verk som  sysslar med trafiksäkerhet. Jag studerade dem noga och kom bland annat fram till att 2CV har ratt. Det låter kanske självklart, men man läser ofta i tidningar och hör på radio och tv att ”bilen gick av vägen”, ”bilen styrde över till mötande vägbana” eller ”bilen körde på trädet”.  Detta kan inte inträffa i en 2CV, då den är utrustad med ratt.
Detta sofistikerade  styrorgan är på min bil placerad vid förarplatsen och manövreras enbart av föraren. Fler bilar borde få tillgång till denna geniala innovation.

Jag kom också fram till en hel del annat. Om normalbilen kör lagligt i 90 km/tim vet vi att normal-svensson-volvon far fram med minst 20 procent över det, dvs. runt 118 km/tim. Då ökar hans olycksrisk med 45 % enligt ett av diagrammen.
En 2CV förare kör däremot ofta 20 procent under 90 km/tim dvs. 72 km/tim. Då minskar hans olyckrisk enligt samma diagram med 45%. En 2Cv framförd i 72 km/tim är därmed 90%& säkrare än en  Volvo körd i 118 km/tim.

Därmed måste Citroenen vara nästan dubbelt så säker som  Volvon. Kanske ännu mer, för när såg ni en kvaddad 2CV på bild i dagspressen senast? Jämför man sedan dödsrisken i ett annat diagram, med dessa hastigheter som underlag, är 2 CD:n cirka 183 procent säkrare än normal-svensson-volvon. Genom att anpassa farten från 118 km/tim till 72 km/tim vinner du cirka 3.5 minuter per mil. I praktiken det tredubbla.

Det innebär att du har mer tid att se allt vackert vid sidan av vägen. I praktiken blir det kanske också att du kör säkrare eftersom de upptäcker så mycket att titta på. Då blir olycksrisken ännu mindre. Då 2CV:n framförs i 72 km/tim kan inbromsning påbörjas mycket senare än i normal-svensson-volvon. Detta för också det positiva med sig att du lättar hinner stanna vid rätt rastplats alternativt svänga av vid rätt avfart. Gör man det i stora städer som Mölndal har man redan där sparat timmar, som lätt äter upp de minuter du tappat som sölkorv på väggrenen. Jag kände på mig redan från början att min före detta granne hade alldeles fel.